Förutsägbar utgång i Leksand
Det blev en ganska förutsägbar utgång av första deltävlingen i Leksand. De största artisterna och de bästa låtarna gick till final, de osäkra korten åkte ut direkt. Sist kom alltså Simone Moreno med sin förvånansvärt färglösa samba. Det brukar inte funka med latinorytmer i Melodifestivalen och en svag låt med en okänd artist ökar ju inte chanserna. Ut direkt åkte också Hanna Graaf, vilket var helt i sin ordning. Kombinationen talanglöst framförande och trist låt bör inte löna sig. Ett plus dock till en smakfull klänning.
För att röra sig vidare uppåt resultatlistan, var det synnerligen välgörande att vi slapp killarna Kuddkrig i den vidare diskussionen. Det finns ju faktiskt Lilla Melodifestivalen också. Att Anna Sahlene inte skulle hålla hela vägen var också väntat. En låt vi hört förut, framförd av en sångerska som inte har de rätta röstresurserna och som dessutom kommer att vara höggravid lagom till europafinalen.
Electric Banana Band gick väl antagligen vidare på att dagisbarnen röstade i första omgången, innan det blev läggdags. Jag har all respekt för de klassiska EBB-bitarna, från det rockande 80-talet, men jag begriper mig inte alls på de senaste årens skapelser. ”Kameleont” lät som ”Min piraya Maja” och allt annat de gjort de senaste tio åren. Magnus Bäcklund besatt fältets skönraspigaste röstresurs. Låten ”The Name of Love” var förvisso mycket lik One More Time – ”Highlands”, men var ändå starkast i första startfältet. Han föll troligen på målsnöret på grund av de säckiga skinnbrallorna och farfarsvästen. Stor chans på en av de sista två finalplatserna troligen.
Linda Bengtzing imponerade kanske mest i klädbyten, men låten funkade också riktigt bra. Förvånansvärt fräsch för att falla in i ramen som en klassisk ”Pling”-schlager, ett epitet som i vanliga fall brukar vara lika med hopplöst mossig. Andreas Johnson hade också en skaplig låt, som därmed stack ut i gårdagens konkurrens. I Globen lär den dock försvinna i mängden. Om inte alla Broder Daniel-fans tar miste på scenkostymen då. Fast BD-fans tittar förstås inte på Melodifestivalen.
Lena Philipsson fick grov kritik för sitt programledarskap. För grov, sur och elak, lät det bland annat. Konstigt, det funkade ju utmärkt för Henrik Schyffert. Kanske inte accepterat att kvinnor är annat än puttinuttartiga helt enkelt?
